Det Gyllene M:et
Jag och Sara är ganska isolerade här vid Songshan lake. Så förra veckan bestämde vi oss för att ge oss ut på äventyr och försöka ta oss in till närmaste centrum… Jag säger centrum, men det var det inte…
Hursomhelst så begav vi oss av mitt på dagen i stekande solsken för att leta upp busstationen och efter en hel del virr hittade vi den äntligen. Problemet var bara att bussarna vägrade att stanna för oss – ett återkommande problem även när det kommer till taxichaufförer. Eftersom de inte kan engelska och för att de av någon konstig anledning är lite rädda för oss (Jag skojar inte, mannen som skulle installera vårt internet var så nervös att hans händer darrade)så kör de på stilen tuta och ignorera.
Det hela ledde i alla fall till att vi istället valde att gå åt samma håll som bussarna för att försöka hitta något tecken av liv. Vi virrade runt i ca 2 timmar innan vi äntligen såg det, det fantastiska gyllene M:et som lyser upp allas vår värld – McDonalds.
Efter att ha släpat oss fram under den brännande solen var det som att se paradiset.
Naturligtvis fick vi även gå tillbaka, men vi lyckades hitta bacon så vi kom överens om att det var värt det. Att random personer på mopeder stirrar så mycket att de håller på att krocka var ju också en intressant syn. Man kan räkna sekunder från att de passerar till att de vänder på huvudet och tittar bakåt – 3,2,1…
Jamen, det här är ju ganska roliga upplevelser ändå. Ni blir lite som nybyggare i den här delena av världen som tydligen inte är så vana vid västerlänningar eller turister överhuvudtaget. Innan året är slut ska du se att både bussar och taxibilar plockar upp er. De måste bara vänja sig lite först:-)
