beatravels.blogg.se

Kommer ni ihåg det där ”Temporary rescidence permit” jag pratade om? Tydligen var vi tvungna att göra en hälsokontroll för att få det (egentligen inte, ingen annan har behövt göra det, men eftersom vår skola är knäpp så…). Vi åkte in till sjukhuset i torsdags. Om sjukhuset i Beijng var modernt så var detta en aning mer… Rustikt... Det kröp ödlor på väggarna och taket var gjort av plast.

 

MEN vi när vi satt och fyllde i våra papper så kommer två andra västerlänningar in! Har aldrig varit så lycklig! Efter att under två veckor varit de enda utlänningarna här så var det faktiskt riktigt trevligt att stöta på dessa två amerikaner! Och desperat och töntig som man är attackerade vi i princip de stackarna och bytte snabbt telefonnummer.

 

Själva sjukhusvistelsen var förresten hyfsat trevlig. Sara svimmade och vi både lyckades kissa på våra egna händer i ett land där de varken har papper eller tvål på toaletterna.

 

På fredagen fick jag ett sms om att amerikanerna kunde hämta upp oss och ta med oss ut till verkliga livet. Aldrig har vi varit så lyckliga (för andra gången)! Vi blev upphämtade av Tim från Kanada och andra kinesiska lärare som jobbar på samma universitet som Tim och de andra amerikanska killarna. De skjutsade oss till en riktigt fin restaurang där en nyrik, kinesisk businessman väntade på att få visa upp sina pengar.

 

Vi satt i ett privat rum och blev bjudna på all mat. Det var även hur underbart som helst att kunna kommunicera med människor utan att behöva tänka på vad man säger och hur man formulerar sig.

 

Efter restaurangen blev skjutsade till en exklusiv klubb där vi fick sitta i V.I.P – området. Mr. Fan, som den rika kinesen heter, öppnade upp sin plånbok och slängde upp cirka tusen 100-lappar – vilken syn. Vi blev sedan bjudna på flera flaskor whiskey (som de blandar ut), öl och vin (Jacob’s Creek, det roliga var att det var Jacob’s Creek som var det dyraste och finaste de hade). Vi hade även personliga servetriser som såg till att våra glas var fyllda och att vi hade snacks och frukt på bordet.

 

Under kvällen spelade vi ett kinesiskt tärningsspel (samma som de spelar i Pirates of the Caribbean), dansade och konverserade. Vi tittade även på en hel del professionell dans och sång som framfördes under kvällen. Fick frågan om Mr. Fan var ”my husband” – jag tog det som en komplimang.

 

Runt klockan fyra blev vi hemskjutsade och fick direktöversatta sms från Mr. Fan (han kunde ingen engelska) resten av morgonen. En riktigt rolig och intressant kväll!