beatravels.blogg.se

 Vi var alltså lediga på torsdagen och tvingade då upp oss själva gudsfördömt tidigt för att ta bussen tillsammans med Miss Liu till hennes hemstad för att bestiga ett berg med en gigantisk Buddha.

Först var vi dock tvungna att besöka miss Liu gamla skola, men det var ganska trevligt faktiskt, vi träffade hennes gamla rektor som kunde prata engelska vilket var ännu trevligare faktiskt. Det var tydligt att skolan inte var lika rik som vår, men den kändes också betydligt mer avslappnad. Skön känsla liksom.

Efter en lång bussresa och flängande hit och dit kom vi iaf äntligen fram till berget.

Det var en lång och svettig vandring, trots en kortare bussresa eftersom vi var för lata för att gå exakt hela vägen så var det minst sagt tufft. Men! We made it!! Och gud var skönt det var att få röra lite ordentligt på sig!! Helt underbart faktiskt! Det var så skönt att bara strunta i skrikande, galna kineser för att istället bara fokusera på att ta sig framåt – det behövde jag verkligen! Att sedan en grupp hipsterkineser ville ta kort med mig lyfte ju alltid, svettig och dan som man var.

Sedan började nedstigningen… Gick en bit barfota eftersom det tydligen var tradition. Vill inte veta vad jag klev i… Det blev en rejäl skrubb när jag väl kom hem, men det var det värt.

 

 

Vaddå strumpbränna?!! (det ser faktiskt värre ut än vad det är )

 

På kvällen var vi bjudna till amerikanerna för en ”Mexican night”. Fråga mig inte hur de hade fått tag på det, men vi åt i princip tacos (egentligen Burritos, men precis som svenska tacos) med alla tillbehören plus en smuldegsfrukthistoria till efterrätt. Yummy yummy yummy I’ve got love in my tummy..!

AAAH! SÅ! GOTT!

Vi var dock helt slut efter berget och allt så vi tänkte avsluta kvällen relativt tidigt, men vi var nog inte hemma förrän tolv-snåret, dels pga. Trevligt sällskap och dels pga. Transportsystemet här suger!